häftigaste någonsin

Ja, det var det. Det var det häftigaste jag någonsin varit med om. Vilken känlsa! Det går nog inte riktigt att beskriva.. När publiken började ränka ner dom tio sekunderna som var kvar innan han klev in på sceenen så kunde jag inte hålla tillbaka tårarna. Töntig som jag är så stod jag där och släppte några tårar över att äntligen få se honom, på riktigt!
Det enda jag kunde göra var att le när han äntligen kom fram, jag vet inte hur många gånger eller hur mycket jag log under spelningen, och flera gånger så fick jag gråten i halsen men tvingade mig själv att nypa tillbaka det. Jag vet då att varje gång som han log där på sceenen så log jag, haha.
Och flera gånger så ville jag sjunga med men gråten i halsen stoppade det. Haha, så mesigt. Men det var så jävla häftigt. Att få se honom, stå där och sjunga för mig och alla andra. På ritkgit. Ingen CD som spelade musiken, eller någon mobiltelefon.. Nej, på riktigt. Lars Winnerbäck..


Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0