ciggaretter och en kopp te
Jag sitter här och funderar. Funderar som vanligt över allt och ingenting.
Hur jag ska börja det här inlägget vet jag inte riktigt.
Jag kan börja med vad som hänt idag för mig.
Jag är i västerås, hos syrran och min svåger.
Har varit här sen i tisdags, då även min födelsedag var.
Igår, onsdag, så spenderade vi våran dag på stan,
gick och shoppade lite. Och som vanligt finns det hur mycket som helst, men när man provar det ser det ut som helvete själv. Lite tråkigt, men det är så det är.
Efter att vi varit på stan igår, så åkte vjag och syrran till våran andra syster, Hanna. Som igår fyllde år, så vi var där och fikade och hade ett litet "kalas" för både henne och mig. Annars var det bara en lugn dag.
Samma idag, en lugn dag. Vaknade ganska sent, steg upp ur sängen och fastnade vid tv'n.
Har gjort slingor idag, jag har som sagt tänkt att bli blond igen, men även om slingorna blev hemma gjorda, och lite gula. Så tyckte jag det blev okej ändå.. Lite liv i håret iaf. Skönt!
Efter det drog jag på Bio, med mina två systrar, medans deras pojkvänner var hemma och drack öl och kollade på fotboll.
Såg iaf filmen Sex and the city. Bra film ändå tkr jag, har därimot inte sett serien, men det var väl skit samma. :P Haha, rolig var den iaf.
Nåja, jag orkar inte skriva på om sånt jag igentligen inte vill ha ur mig.
Fick bara lust att skriva ner lite tankar jag hade i huvudet.
Kärlek. Seriöst sagt, vad betyder ordet kärlek. Jag börjar bli knäpp på mig själv, och på mitt förhållande.
Jag börjar att fundera, grubblar som vanligt över allt.
Och jag skrev nyss en liten rad på bdb. Eller ja, rad och rad. Vad man nu vill kalla det.
"Börja fundera
när det börjar gå över dina gränser
och när det börjar bli en vardag du inte längtar till"
Faktist. Dom orden ger mig många tankar. Tankar om mig och det jag har.
Ibland känner jag verkligen att jag inte vill stiga upp, för jag har inget att stiga upp till.
Jag har mina vänner, min familj. Men han då. Han som ska kalla sig för min kärlek.
Idag var en dag då jag verkligen kännt, Fyfan för det här. Verkligen, det är så.
Jag börjar tröttna på hur jag själv kämpar för att få mig själv att vilja.. Vilja vadå? Mitt egna svar, ingen aning.
Jag vet inte vart jag skulle komma med den där meningen. Skit samma. Det är mycket i huvudet nu.
En sak, jag börjar bli lite fundersam över, ifall jag ska börja fundera på det, eller om jag ska låta bli..
Hm. Jag har varit borta sen tisdag, det är natten till fredag nu.
På onsdagen ringer jag min pojkvän, han har inte tid att prata med mig, fast jag vet att han har all tid i världen.
Jag vill prata, så jag pratar på. Och plötsligt säger han Hejdå, och lägger på för han vill sova. Visst, jag ringde och väckte honom då han halvsov framför en film, vilket innebär att han har tid för att prata. Bara han vill. Men han vill inte.
Vi har inte hörts av sedan dess, varken telefon eller via internet.
Varför inte? Varför ringer han inte? Varför skriver han inte? Vad vill han med att göra så? Menar han samma sak som sist? Menar han att inte höra av sig för att jag ska göra något liknande som förra gången?
Jag tänker inte ringa honom, eller höra av mig. Jag gjorde det, men han lade på luren. Så sure, är det så. Så är det så.
Men det är då jag känner att jag inte har något att gå upp till. Att sitta och nästan vänta på att hanska ringa, att sitta i spänning om att han kanske ringer. Han ringer inte. Även om jag vet det, så väntar jag. Jag vet, han ringer inte.
Nog om det, jag blir bara arg. JAg ska åka till Ludvika imorgon, och ha en trevlig helg har jag tänkt. Träffa lite folk man inte sett på länge och sådär. Så det blir bra det :) Åker hem på söndag, och hoppas på att det blir fint väder i veckan!
Saknar mina flix btw, ni vet att ni är bäst i världen. <3
Hur jag ska börja det här inlägget vet jag inte riktigt.
Jag kan börja med vad som hänt idag för mig.
Jag är i västerås, hos syrran och min svåger.
Har varit här sen i tisdags, då även min födelsedag var.
Igår, onsdag, så spenderade vi våran dag på stan,
gick och shoppade lite. Och som vanligt finns det hur mycket som helst, men när man provar det ser det ut som helvete själv. Lite tråkigt, men det är så det är.
Efter att vi varit på stan igår, så åkte vjag och syrran till våran andra syster, Hanna. Som igår fyllde år, så vi var där och fikade och hade ett litet "kalas" för både henne och mig. Annars var det bara en lugn dag.
Samma idag, en lugn dag. Vaknade ganska sent, steg upp ur sängen och fastnade vid tv'n.
Har gjort slingor idag, jag har som sagt tänkt att bli blond igen, men även om slingorna blev hemma gjorda, och lite gula. Så tyckte jag det blev okej ändå.. Lite liv i håret iaf. Skönt!
Efter det drog jag på Bio, med mina två systrar, medans deras pojkvänner var hemma och drack öl och kollade på fotboll.
Såg iaf filmen Sex and the city. Bra film ändå tkr jag, har därimot inte sett serien, men det var väl skit samma. :P Haha, rolig var den iaf.
Nåja, jag orkar inte skriva på om sånt jag igentligen inte vill ha ur mig.
Fick bara lust att skriva ner lite tankar jag hade i huvudet.
Kärlek. Seriöst sagt, vad betyder ordet kärlek. Jag börjar bli knäpp på mig själv, och på mitt förhållande.
Jag börjar att fundera, grubblar som vanligt över allt.
Och jag skrev nyss en liten rad på bdb. Eller ja, rad och rad. Vad man nu vill kalla det.
"Börja fundera
när det börjar gå över dina gränser
och när det börjar bli en vardag du inte längtar till"
Faktist. Dom orden ger mig många tankar. Tankar om mig och det jag har.
Ibland känner jag verkligen att jag inte vill stiga upp, för jag har inget att stiga upp till.
Jag har mina vänner, min familj. Men han då. Han som ska kalla sig för min kärlek.
Idag var en dag då jag verkligen kännt, Fyfan för det här. Verkligen, det är så.
Jag börjar tröttna på hur jag själv kämpar för att få mig själv att vilja.. Vilja vadå? Mitt egna svar, ingen aning.
Jag vet inte vart jag skulle komma med den där meningen. Skit samma. Det är mycket i huvudet nu.
En sak, jag börjar bli lite fundersam över, ifall jag ska börja fundera på det, eller om jag ska låta bli..
Hm. Jag har varit borta sen tisdag, det är natten till fredag nu.
På onsdagen ringer jag min pojkvän, han har inte tid att prata med mig, fast jag vet att han har all tid i världen.
Jag vill prata, så jag pratar på. Och plötsligt säger han Hejdå, och lägger på för han vill sova. Visst, jag ringde och väckte honom då han halvsov framför en film, vilket innebär att han har tid för att prata. Bara han vill. Men han vill inte.
Vi har inte hörts av sedan dess, varken telefon eller via internet.
Varför inte? Varför ringer han inte? Varför skriver han inte? Vad vill han med att göra så? Menar han samma sak som sist? Menar han att inte höra av sig för att jag ska göra något liknande som förra gången?
Jag tänker inte ringa honom, eller höra av mig. Jag gjorde det, men han lade på luren. Så sure, är det så. Så är det så.
Men det är då jag känner att jag inte har något att gå upp till. Att sitta och nästan vänta på att hanska ringa, att sitta i spänning om att han kanske ringer. Han ringer inte. Även om jag vet det, så väntar jag. Jag vet, han ringer inte.
Nog om det, jag blir bara arg. JAg ska åka till Ludvika imorgon, och ha en trevlig helg har jag tänkt. Träffa lite folk man inte sett på länge och sådär. Så det blir bra det :) Åker hem på söndag, och hoppas på att det blir fint väder i veckan!
Saknar mina flix btw, ni vet att ni är bäst i världen. <3
sjuttonde juni
Jag läste nyss, att det handar om
att prata sönder nätter
att sätta på en film igen och igen för att storyn tappas bort bland kyssar och smekningar
att älska smaken av någons fingertoppar
att älska mjuka läppar i vaken drömmar
att skriva ett namn med snirkliga bokstäver på varenda skolbok eller papper
att brottas bland kuddar och älska att förlora, bli nedtryckt i dunet och kysst över munnen
att plötsligt finna ljusglimtar i den gråaktiga världen
att ständigt ha en miljon fjärilar i magen
att blåsa ögonfransar från varandras kinder
att tappa bort sig i någons famn och aldrig vilja hitta vägen ut
att få händer slingrat genom håret
att skratta tills det gör alldeles jätte ont i magmusklerna och ligga på hårda parkettgolv fast det finns en säng precis intill
att det handlar om att ge någon sig själv utan att tveka en sekund, och att andas genom varandras munnar
Jag läser det om och om igen. Stämmer det, eller stämmer det inte. Hemska tankar, jag vet. Men jag kan iaf säga att mkt mer än hälften stämmer, men resten då? Är det dom viktigaste delarna, eller dom oviktigaste. Jag grubblar. Jag tänker. Jag funderar. Jag blir förvirrad. Jag blir galen. Jag tar en rök och börjar sedan om igen. Jag grubblar. Jag tänker....
Det blev inget goodbye idag, kanske dumt, kanske smart. Som vanligt är det bara frågetecken.
Jag tycker om, jag älskar närheten. Men jag avskyr vissa saker, jag avskyr det.
Och jag vet inte om jag klarar av att lägga ner den tiden med avsky mer.
Jag vet inte om jagorkar lägga ner tid på någon som inte ger något.
Det är förjävligt, jag lovar er. och jag vet, att man får inte alltid som man vill.
Men man måste begära saker i sitt liv, och manmåste sätta gränser.
Hur nedtryckt blir man inte annars? Nej, fyfan säger jag bara.
Jag blir nästan förbannad å mig själv när jag sitter här och skriver.
Wellwell. Everything will be alright..
Sebastian var här idag, hade en bra stund trots allt. Efter att han åkt hem spenderade jag min kväll hemma hos Johanna, åt rabarberpaj som hon bakat och åt bullar. Höll sällskap då Johanna satt i löshår på Emma, hörde barnskrik lite dåoch då. Men även lekte lite med barnen. Dom är allt för underbara ändå, trots att dom skriker ibland. :)
Var meningen att vi skulle till järna, att vi skulle cykla dit jag och johanna, men så långt kom vi aldrig. Haha. Funderar på att ta det imorgon ist, men vi får väl se vad som händer.
Sum 41 - best of me
take care
att prata sönder nätter
att sätta på en film igen och igen för att storyn tappas bort bland kyssar och smekningar
att älska smaken av någons fingertoppar
att älska mjuka läppar i vaken drömmar
att skriva ett namn med snirkliga bokstäver på varenda skolbok eller papper
att brottas bland kuddar och älska att förlora, bli nedtryckt i dunet och kysst över munnen
att plötsligt finna ljusglimtar i den gråaktiga världen
att ständigt ha en miljon fjärilar i magen
att blåsa ögonfransar från varandras kinder
att tappa bort sig i någons famn och aldrig vilja hitta vägen ut
att få händer slingrat genom håret
att skratta tills det gör alldeles jätte ont i magmusklerna och ligga på hårda parkettgolv fast det finns en säng precis intill
att det handlar om att ge någon sig själv utan att tveka en sekund, och att andas genom varandras munnar
Jag läser det om och om igen. Stämmer det, eller stämmer det inte. Hemska tankar, jag vet. Men jag kan iaf säga att mkt mer än hälften stämmer, men resten då? Är det dom viktigaste delarna, eller dom oviktigaste. Jag grubblar. Jag tänker. Jag funderar. Jag blir förvirrad. Jag blir galen. Jag tar en rök och börjar sedan om igen. Jag grubblar. Jag tänker....
Det blev inget goodbye idag, kanske dumt, kanske smart. Som vanligt är det bara frågetecken.
Jag tycker om, jag älskar närheten. Men jag avskyr vissa saker, jag avskyr det.
Och jag vet inte om jag klarar av att lägga ner den tiden med avsky mer.
Jag vet inte om jagorkar lägga ner tid på någon som inte ger något.
Det är förjävligt, jag lovar er. och jag vet, att man får inte alltid som man vill.
Men man måste begära saker i sitt liv, och manmåste sätta gränser.
Hur nedtryckt blir man inte annars? Nej, fyfan säger jag bara.
Jag blir nästan förbannad å mig själv när jag sitter här och skriver.
Wellwell. Everything will be alright..
Sebastian var här idag, hade en bra stund trots allt. Efter att han åkt hem spenderade jag min kväll hemma hos Johanna, åt rabarberpaj som hon bakat och åt bullar. Höll sällskap då Johanna satt i löshår på Emma, hörde barnskrik lite dåoch då. Men även lekte lite med barnen. Dom är allt för underbara ändå, trots att dom skriker ibland. :)
Var meningen att vi skulle till järna, att vi skulle cykla dit jag och johanna, men så långt kom vi aldrig. Haha. Funderar på att ta det imorgon ist, men vi får väl se vad som händer.
Sum 41 - best of me
take care
sextonde juni
Det dåliga vädret gör att man bara sitter och drar suckar om dagarna.
Det ska vara sommarväder nu, inte regn och mörka moln över himlen
jag har insett att det gör en människa deprimerad.
Och med tanke på deprimerad, så känner jag själv hr jag börjar
gå allt mer inåt i en period där jag kommer vara deprimerad.
tecknen kommer upp precis som förra gången.
Tysthet, äter knappt riktig mat osv.
Jaja, jag klarar mig. Djupare ska jag inte gå.
Skolavslutningen btw, som var för fem dagar sedan,
var förvånat hemsk. Det var länge sedan man fällde tårar på det sättet.
Och aldrig förr har man kännt att människor i ens liv betytt så mycket.
Människor som kallas vänner, nära vänner som även är klasskamrater.
Johanna, Idah, Julia, Emil, Andreas, Samuel är några man står närmast.
Ja, närmast står man dom. Men det finns även många fler i klassen man kommer sakna.
Mentorer, om vi ska gå in mer på dom så är det fläst tårar som föll för Hans och Eddie.
Dom båda kom närmare mig, Eddie kom in sent som mentor, men fastnade fort ändå.
Hans var därimot alltid som en farsa, då vi hade honom. Vilka sjärnor.
Nog finns det andra lärare man kommit nära, men dom tog ledningen.
Och det tror jag inte bara gäller mig, utan många andra också.
Cruisingen var rolig, helt toppen. Och samma marknadsdansen som var nu i helgen.
Verkligen toppen, och man träffar så mycket människor på en och samma gång.
Alltid lika roligt att umgås. Och i helgen är det midsommar, vilket i år innebär Nås, storänget. För min del.
Min kusin kommer även hit och firar :)
Nästa vecka, den 24 juni, min kära födelsedag. 16, jag vet, inte så mycket att hurra för riktigt.
Iallafall så kommer jag åka till västerås då, och förhoppningsvis får jag min älskade Idah med mig dit!
hoppas verkligen på att hon följer med.
Efter Västerås kommer jag stanna i Ludvika,
partyparty, eftersom det är LudvikaFesten.
Så då blir det en helg med kusin igen!
För övrigt, så ja. Lite depp sådär, lite glad sådär.
Så det är mycket blandat. Ska snart sova,
och jag tror nästan att morgondagen kommer avgöra för mig hur en liten tid framöver kommer bli.
Jag hoppas på att dagen imorgon avgör, jag behöver veta vad jag ska ta mig till nu.
Ska jag, ska jag inte? Det är frågetecken i hela huvudet på mig. Så vi får väl se nudå.
Maybe, this is gonna kill me for the rest of my life
but maybe, I have to say goodbye
Det ska vara sommarväder nu, inte regn och mörka moln över himlen
jag har insett att det gör en människa deprimerad.
Och med tanke på deprimerad, så känner jag själv hr jag börjar
gå allt mer inåt i en period där jag kommer vara deprimerad.
tecknen kommer upp precis som förra gången.
Tysthet, äter knappt riktig mat osv.
Jaja, jag klarar mig. Djupare ska jag inte gå.
Skolavslutningen btw, som var för fem dagar sedan,
var förvånat hemsk. Det var länge sedan man fällde tårar på det sättet.
Och aldrig förr har man kännt att människor i ens liv betytt så mycket.
Människor som kallas vänner, nära vänner som även är klasskamrater.
Johanna, Idah, Julia, Emil, Andreas, Samuel är några man står närmast.
Ja, närmast står man dom. Men det finns även många fler i klassen man kommer sakna.
Mentorer, om vi ska gå in mer på dom så är det fläst tårar som föll för Hans och Eddie.
Dom båda kom närmare mig, Eddie kom in sent som mentor, men fastnade fort ändå.
Hans var därimot alltid som en farsa, då vi hade honom. Vilka sjärnor.
Nog finns det andra lärare man kommit nära, men dom tog ledningen.
Och det tror jag inte bara gäller mig, utan många andra också.
Cruisingen var rolig, helt toppen. Och samma marknadsdansen som var nu i helgen.
Verkligen toppen, och man träffar så mycket människor på en och samma gång.
Alltid lika roligt att umgås. Och i helgen är det midsommar, vilket i år innebär Nås, storänget. För min del.
Min kusin kommer även hit och firar :)
Nästa vecka, den 24 juni, min kära födelsedag. 16, jag vet, inte så mycket att hurra för riktigt.
Iallafall så kommer jag åka till västerås då, och förhoppningsvis får jag min älskade Idah med mig dit!
hoppas verkligen på att hon följer med.
Efter Västerås kommer jag stanna i Ludvika,
partyparty, eftersom det är LudvikaFesten.
Så då blir det en helg med kusin igen!
För övrigt, så ja. Lite depp sådär, lite glad sådär.
Så det är mycket blandat. Ska snart sova,
och jag tror nästan att morgondagen kommer avgöra för mig hur en liten tid framöver kommer bli.
Jag hoppas på att dagen imorgon avgör, jag behöver veta vad jag ska ta mig till nu.
Ska jag, ska jag inte? Det är frågetecken i hela huvudet på mig. Så vi får väl se nudå.
Maybe, this is gonna kill me for the rest of my life
but maybe, I have to say goodbye
