the garden's tale

Sura människor hit och dit, jag orkar inte med det.
Kanske är jag lika tjurig själv, tell me isåfall.
Något fel måste jag ju göra mot dig iallafall.
Fast iofs, jag borde inte vara förvånad,
sånt här händer ju mig jämt. Alltid gjort.
Jag är ganska duktig på att vara en människa
som tar emot skit. Haha. Det är komiskt.

Det är kanske som mamma alltid säger,
man förväntar sig alltid för mycket.

Jag funderar ibland på.. ifall du tänker på mig.
Om du accepterar mig för den jag är.

När jag letar kläder så tänker jag på dig,
och hur du skulle tycka det såg ut på mig.
Skulle du tycka det såg bra eller dåligt ut.
Men aldrig påpekar du mina nya kläder,
du ser dom nog knappt. Alla andra, utom du.

Men jag försöker skratta bort saningen.



Jag satt och funderade idag på om ifall det här
är "vuxen-livet" som jag håller på att gå in i.
Är det verkligen såhär tråkigt?
Jag åker till skolan som tidigast klockan åtta,
kommer hem fyra eller fem på eftermiddagen.
Och resten av dagen spenderar jag inte på något
annat än tv'n. Är det så det är? Har man såhär tråkigt jämt?

Nej, jag säger då det.. Det var bättre förr.
Mycket bättre förr.
 

Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0