smarie

Veckan har väl varit okej, börjat inse att jag måste gå kvart i för att slippa springa till bussen. Har också insett att det är skit drygt att åka buss till skolan, och även hem. Hänger i skolan om dagarna, med Sofie, Julia och Linda mest. Efter skolan orkar man inte speciellt mycket mer, man kommer hem vid fyra eller sex. Ibland två om man har ruggig tur. Men man gör inte mycket, för man har ingen att göra något med. Kul. Nej. Så tack gode gud för att Johanna varit hemma mycket den här veckan, annars skulle nog det mesta varit värre nu än vad det är.
Allt är bara så jävla drygt just nu att jag bara vill ta dö' på en katt nästan. Nej, inte såpas hemskt. Men nästan.
Jag hatar hur människor beteér sig, för ingen är sig lik längre verkar det som. Frågan är då om jag verkligen fortfarande är mig själv. Den tanken skrämmer mig.

Pussycat dolls - when I grow up
Proclaimers - I would walk 500 miles

TAKE CARE