smarie

Bara tanken på er tre kan få mig att börja gråta,
jag vet inte hur mycket jag kan rabbla upp om vad
vi har gjort tillsammans. Men bara era namn,
Idah, Julia och Johanna, innebär tre människor
som i tre år funnits tillsammans, allihop, i mitt liv.
Era tre namn betyder den finaste vänskapen i
hela världen för mig. Era namn innebär i mitt huvud:
mina egna bästa vänner.

Skoldagarna är nästan mest värdefulla för mig, för det
var där vi spenderat den mästa tiden ihop.
Skoldagarna vi älskade som handlade om skratt,
och skoldagarna vi hatade då det handlade om tårar.
Skoldagarna vi skrattade så mycket på lektionerna
att det knep till i lärarnas mungipor, jag vet att dom ville få
ett utbrott på oss. Och jag vet att några av dom ville garva med oss.
Ingrid, den där Ingrid. Vi alla minns henne och hennes mummlande.
Hennes gapskratt åt sina egna ord, eller hennes utbrott på oss allihop
i klassrummet. Ja, hon har många gånger skällt på oss flix,
satt isär oss på olika platser och vi käftat emot.
Hon har alltid velat gått över tiden, och vi käftade emot.
Enda gången vi kanske inte käftade emot var då hon släppte oss tidigare.

Skoldagarna ja, då vi på dom lite längre rasterna gick
iväg och rökte, och kom sen in och fick höra av emil att
vi luktade rök. Vi alla vet, att lärarna visste. Haha.
Och på tal om lärare, tänk Idah. När Hans skulle lämna oss.
När han stog i klassrummet och berättade det.
När vi båda till slut fick lov att gå ut från klassrummet.
När vi båda började skrikgråta i caféterian då vi såg varandra.
Och när vi sen inte kunde sluta gråta, och värre blev det då Hans
kom närmare oss och ville prata. Usch. Jag saknar det..
även om just den situationen var fylld med tårar.
Vi är nog lika blödiga både du och jag, käraste Idah.

Hans, ja. Om inte ens tala om den gubben, han var
som våran ledare, som våran egna lilla farsa.
Han som kunde allt, sa han med ett leende.
Hans, våran egna Hans.
Och Eddie då, han blev verkligen våran egna favorit.
Hela klassens favorit. Klassen som hette C. och till slut, 9C.
Eddies klass blev det. Haha. Nog om det..

Team Körven, det var väl det vi fick heta.
Och våra älskade småpojkar blev ärtan och bönan.
Tänk hur vi härjat, jag kan knappt minnas allt.
Men något jag minns skarpt är Bild-lektionerna
Haha, så vi skrattat åt Ärtans mästervärk!
Och allt annat skitprat vi snackat där.

Kära flix, team körven..

Helgerna då, ska jag ens våga nämna dom?
Middagarna där i Utsälje, hemma hos Idah,
ensamma hemma, sterion på högsta volym,
Marinas hemgjorda vin, och vårat skit snack,
våra gapskratt åt varandra då vi blivigt lite föör dragna av
bland annat vinet. Gråt fanns det med ibland också.
Johanna, du är ett bra exempel i det här fallet.
Jag har aldrig förr sett en människa som verkligen garvat
och gråtit samtidigt. Och då är det inte så att johanna fällde
tårar för att hon skrattade. Nejnej, hon var allt bra ledsen.
Men samtidigt skrattade hon verkligen. Jadu lilla Ponny!

Rättvik mina käraste, det hade ju sina sidor.
Förfest hos Evelina i Falun, det var också något att bita i.
Crusingen i vansbro. Nej, jag orkar inte ens räkna allt vi varit på
kommer inte ens ihåg allt. Haha.

Och våran egna städerska, Eva-Lena. Henne har vi delat många skratt med,
och jag tror nästan att det var Julias idol det där.
Julia glömmer vi inte, hennes skratt och leende står nog högst på allas lista.
Tänk om alla hörde det, hela världen. Alla skulle ge ett litet leende iaf.
Aldrig kunde hon vara tyst på Språkvals-lektionerna. Haha, pinglan då.

Ja, tjejer. Ni alla har en speciell plats.
Dom säger att högstadie-tiden var den bästa,
att det var då man hade som roligast. Att man ska
ta vara på den tiden. Och det har jag gjort, tillsammans med er.
Min högstadie-tid är den bästa, för den har jag tilbringat med er.

En gång, under våran tid. Har det varit bråk mellan oss,
det var ni mot mig, jag mot er. Ni var tillsammans,
och jag var själv. Jag ska erkänna nu, att det var den värsta tiden
jag någonsin tillbringat på dom här tre åren.
Varje dag, hade jag ångest över att gå till skolan nästa dag.
Det kallar man att vara rädd för ensamheten, trots att jag hade ärtan.
Men vad är ärtan mot er? Han är bra, men ni är bäst.

Nästan så kommer det bli, ni sticker till Falun. Och jag är glad för eran skull!
och jag vill också bort från den här hålan, men jag kommer inte bort än.
Ni till Falun, alla tre. Och jag stannar, och går i Malung. Det är mitt val,
jag vet. Men ni har varandra, men jag har ingen av er.
Så ta hand om varandra, och sumpa inte det ni har. Och sumpa inte mig.
Jag kan inte hålla tillbaka tårarna nu, jag vill verkligen inte att ni drar!

Jag hoppas att vi inte kommer förstöra det fina vi har.
För ni är det finaste jag har.
Jag vill inte tänka på hur mycket jag kommer sakna er
och hur många gånger jag kommer gråta över att ni inte finns nog nära.
Jag vill inte tänka på hur mina skoldagar kommer bli där i Malung, utan er.
Jag hoppas dom blir bra, för min egen skull, trots att ni inte finns där.
Jag vill inte tänka på hur det kommer att kännas när jag inte kan springa
över gårdarna och se en Johanna.

Jag älskar er tjejer, ni är mina bästa vänner.
Om ni bara visste hur värdefulla ni är.