missimiss

Nu börjar det gå illa snart, eller nej. Jag skojade bara. Det går inte illa, det bara känns så.
Jag vill egentligen inte att någon ska läsa det jag skriver, ändå vill jag skriva ner
alla känslor jag känner här. Men att ingen ska få se, bara någon enstaka människa
som inte bryr sig. Därför tänker jag inte skiriva ner så mycket mer än att
jag saknar människor, jag saknar det man kallar förr och jag saknar hela mitt liv

det lät hemskt. att jag saknar mitt liv. går det egentligen?
jag har ju ett liv, jag lever fortfarande samma liv.
däremot har jag inte samma vardag.
men jag har en bra vardag, men kanske inte så bra som förr.
men den är bra, jäkligt bra. tror jag.

jag brukar hata bussresan hem från skolan
den gör mig orolig och så börjar tankarna yra runt. te.x som dom gjorde idag.
man sitter och tittar ut genom fönstret, bara tittar men ser ingenting.
man reagerar inte för någonting som man åker förbi.
man bara tittar ut med en tom blick. man tänker.

en sak jag tänkte på idag, den var lite små rolig faktist på något sätt.
jag lutade armen/armbågen mot fönstret och satt hakan i handen.
tittade ut och lite ner, vilket innebär att jag såg vägen.
tänk som den där glasrutan mellan mig och vägen skulle spricka?
vad skulle hända då? om bussen åker i ca 100km/h.
undra hur folk skulle reagera om man slingades ut ur rutan.

haha! sjuka tankar, men sånt där kan jag tänka på.
ibland kan sånt driva mig til vansinne för jag får aldrig svar på mina frågor

en till sak jag brukar hata just nu, för tillfället, är lunchrasten
jag vet inte riktigt varför.. undra varför..

nu blir det Grey's på tv! hej

Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0