smarie

Allt håller på att driva mig till vansinne. Allting i det här hemmet, allting i vansbro, alla människor här gör mig galen snart. Och då syftar jag inte på en eller två, utan en hel del mer. Ordet kärlek gör mig galen, min mammas humör gör mig galen, att mina vänner är så långt bort krossar mig, och att jag till slut inte får åka dit dödar mig.

Jag orkar inte med all skit mer. Jag vill bort härifrån. Jag vet inte när jag var såhär deprimerad och arg sist. Jag vill bort, och det är nu. Tack och lov, nästan, för att jag ska till sklan imorgon och slipper vara hemma. Det är ungefär så jag känner just nu. Till Västerås fick jag åka föe henne, men inte till Idah i Borlänge. Jag vet att hon tror att jag håller på med nå skit i Borlänge när jag väl är där, men vafan, det gör mig galen. För det är ju int ens så. Ibland önskar jag att mamma ska skugga mig, för att verkligen se vad jag gör. För att hon tror inte alls på mig längre, jävla helvete för allting.

Och Fittlip jobbar, då kan inte han komma hit och ta en rök heller. Så jävla dåligt tråkigt. Och jag får väl gå ut och gå själv snart då, lika bra. Hejdå.

Syrran sa att, frivillig ensamhet är frihet.