sextonde juni
Det dåliga vädret gör att man bara sitter och drar suckar om dagarna.
Det ska vara sommarväder nu, inte regn och mörka moln över himlen
jag har insett att det gör en människa deprimerad.
Och med tanke på deprimerad, så känner jag själv hr jag börjar
gå allt mer inåt i en period där jag kommer vara deprimerad.
tecknen kommer upp precis som förra gången.
Tysthet, äter knappt riktig mat osv.
Jaja, jag klarar mig. Djupare ska jag inte gå.
Skolavslutningen btw, som var för fem dagar sedan,
var förvånat hemsk. Det var länge sedan man fällde tårar på det sättet.
Och aldrig förr har man kännt att människor i ens liv betytt så mycket.
Människor som kallas vänner, nära vänner som även är klasskamrater.
Johanna, Idah, Julia, Emil, Andreas, Samuel är några man står närmast.
Ja, närmast står man dom. Men det finns även många fler i klassen man kommer sakna.
Mentorer, om vi ska gå in mer på dom så är det fläst tårar som föll för Hans och Eddie.
Dom båda kom närmare mig, Eddie kom in sent som mentor, men fastnade fort ändå.
Hans var därimot alltid som en farsa, då vi hade honom. Vilka sjärnor.
Nog finns det andra lärare man kommit nära, men dom tog ledningen.
Och det tror jag inte bara gäller mig, utan många andra också.
Cruisingen var rolig, helt toppen. Och samma marknadsdansen som var nu i helgen.
Verkligen toppen, och man träffar så mycket människor på en och samma gång.
Alltid lika roligt att umgås. Och i helgen är det midsommar, vilket i år innebär Nås, storänget. För min del.
Min kusin kommer även hit och firar :)
Nästa vecka, den 24 juni, min kära födelsedag. 16, jag vet, inte så mycket att hurra för riktigt.
Iallafall så kommer jag åka till västerås då, och förhoppningsvis får jag min älskade Idah med mig dit!
hoppas verkligen på att hon följer med.
Efter Västerås kommer jag stanna i Ludvika,
partyparty, eftersom det är LudvikaFesten.
Så då blir det en helg med kusin igen!
För övrigt, så ja. Lite depp sådär, lite glad sådär.
Så det är mycket blandat. Ska snart sova,
och jag tror nästan att morgondagen kommer avgöra för mig hur en liten tid framöver kommer bli.
Jag hoppas på att dagen imorgon avgör, jag behöver veta vad jag ska ta mig till nu.
Ska jag, ska jag inte? Det är frågetecken i hela huvudet på mig. Så vi får väl se nudå.
Maybe, this is gonna kill me for the rest of my life
but maybe, I have to say goodbye
Det ska vara sommarväder nu, inte regn och mörka moln över himlen
jag har insett att det gör en människa deprimerad.
Och med tanke på deprimerad, så känner jag själv hr jag börjar
gå allt mer inåt i en period där jag kommer vara deprimerad.
tecknen kommer upp precis som förra gången.
Tysthet, äter knappt riktig mat osv.
Jaja, jag klarar mig. Djupare ska jag inte gå.
Skolavslutningen btw, som var för fem dagar sedan,
var förvånat hemsk. Det var länge sedan man fällde tårar på det sättet.
Och aldrig förr har man kännt att människor i ens liv betytt så mycket.
Människor som kallas vänner, nära vänner som även är klasskamrater.
Johanna, Idah, Julia, Emil, Andreas, Samuel är några man står närmast.
Ja, närmast står man dom. Men det finns även många fler i klassen man kommer sakna.
Mentorer, om vi ska gå in mer på dom så är det fläst tårar som föll för Hans och Eddie.
Dom båda kom närmare mig, Eddie kom in sent som mentor, men fastnade fort ändå.
Hans var därimot alltid som en farsa, då vi hade honom. Vilka sjärnor.
Nog finns det andra lärare man kommit nära, men dom tog ledningen.
Och det tror jag inte bara gäller mig, utan många andra också.
Cruisingen var rolig, helt toppen. Och samma marknadsdansen som var nu i helgen.
Verkligen toppen, och man träffar så mycket människor på en och samma gång.
Alltid lika roligt att umgås. Och i helgen är det midsommar, vilket i år innebär Nås, storänget. För min del.
Min kusin kommer även hit och firar :)
Nästa vecka, den 24 juni, min kära födelsedag. 16, jag vet, inte så mycket att hurra för riktigt.
Iallafall så kommer jag åka till västerås då, och förhoppningsvis får jag min älskade Idah med mig dit!
hoppas verkligen på att hon följer med.
Efter Västerås kommer jag stanna i Ludvika,
partyparty, eftersom det är LudvikaFesten.
Så då blir det en helg med kusin igen!
För övrigt, så ja. Lite depp sådär, lite glad sådär.
Så det är mycket blandat. Ska snart sova,
och jag tror nästan att morgondagen kommer avgöra för mig hur en liten tid framöver kommer bli.
Jag hoppas på att dagen imorgon avgör, jag behöver veta vad jag ska ta mig till nu.
Ska jag, ska jag inte? Det är frågetecken i hela huvudet på mig. Så vi får väl se nudå.
Maybe, this is gonna kill me for the rest of my life
but maybe, I have to say goodbye
Kommentarer
Trackback
