smarie

Jag sitter här och funderar. Funderar som vanligt över allt och ingenting.
Hur jag ska börja det här inlägget vet jag inte riktigt.
Jag kan börja med vad som hänt idag för mig.
Jag är i västerås, hos syrran och min svåger.
Har varit här sen i tisdags, då även min födelsedag var.
Igår, onsdag, så spenderade vi våran dag på stan,
gick och shoppade lite. Och som vanligt finns det hur mycket som helst, men när man provar det ser det ut som helvete själv. Lite tråkigt, men det är så det är.
Efter att vi varit på stan igår, så åkte vjag och syrran till våran andra syster, Hanna. Som igår fyllde år, så vi var där och fikade och hade ett litet "kalas" för både henne och mig. Annars var det bara en lugn dag.
Samma idag, en lugn dag. Vaknade ganska sent, steg upp ur sängen och fastnade vid tv'n.
Har gjort slingor idag, jag har som sagt tänkt att bli blond igen, men även om slingorna blev hemma gjorda, och lite gula. Så tyckte jag det blev okej ändå.. Lite liv i håret iaf. Skönt!
Efter det drog jag på Bio, med mina två systrar, medans deras pojkvänner var hemma och drack öl och kollade på fotboll.
Såg iaf filmen Sex and the city. Bra film ändå tkr jag, har därimot inte sett serien, men det var väl skit samma. :P Haha, rolig var den iaf.

Nåja, jag orkar inte skriva på om sånt jag igentligen inte vill ha ur mig.
Fick bara lust att skriva ner lite tankar jag hade i huvudet.

Kärlek. Seriöst sagt, vad betyder ordet kärlek. Jag börjar bli knäpp på mig själv, och på mitt förhållande.
Jag börjar att fundera, grubblar som vanligt över allt.
Och jag skrev nyss en liten rad på bdb. Eller ja, rad och rad. Vad man nu vill kalla det.
"Börja fundera
när det börjar gå över dina gränser
och när det börjar bli en vardag du inte längtar till"

Faktist. Dom orden ger mig många tankar. Tankar om mig och det jag har.
Ibland känner jag verkligen att jag inte vill stiga upp, för jag har inget att stiga upp till.
Jag har mina vänner, min familj. Men han då. Han som ska kalla sig för min kärlek.
Idag var en dag då jag verkligen kännt, Fyfan för det här. Verkligen, det är så.
Jag börjar tröttna på hur jag själv kämpar för att få mig själv att vilja.. Vilja vadå? Mitt egna svar, ingen aning.
Jag vet inte vart jag skulle komma med den där meningen. Skit samma. Det är mycket i huvudet nu.
En sak, jag börjar bli lite fundersam över, ifall jag ska börja fundera på det, eller om jag ska låta bli..
Hm. Jag har varit borta sen tisdag, det är natten till fredag nu.
På onsdagen ringer jag min pojkvän, han har inte tid att prata med mig, fast jag vet att han har all tid i världen.
Jag vill prata, så jag pratar på. Och plötsligt säger han Hejdå, och lägger på för han vill sova. Visst, jag ringde och väckte honom då han halvsov framför en film, vilket innebär att han har tid för att prata. Bara han vill. Men han vill inte.
Vi har inte hörts av sedan dess, varken telefon eller via internet.
Varför inte? Varför ringer han inte? Varför skriver han inte? Vad vill han med att göra så? Menar han samma sak som sist? Menar han att inte höra av sig för att jag ska göra något liknande som förra gången?
Jag tänker inte ringa honom, eller höra av mig. Jag gjorde det, men han lade på luren. Så sure, är det så. Så är det så.
Men det är då jag känner att jag inte har något att gå upp till. Att sitta och nästan vänta på att hanska ringa, att sitta i spänning om att han kanske ringer. Han ringer inte. Även om jag vet det, så väntar jag. Jag vet, han ringer inte.

Nog om det, jag blir bara arg. JAg ska åka till Ludvika imorgon, och ha en trevlig helg har jag tänkt. Träffa lite folk man inte sett på länge och sådär. Så det blir bra det :) Åker hem på söndag, och hoppas på att det blir fint väder i veckan!

Saknar mina flix btw, ni vet att ni är bäst i världen. <3